Människan är det enda djur som ibland brister ut i tårar och snyftningar. Vad är meningen med detta egendomliga beteende, och hur kan något som ligger oss så nära ändå vara så gåtfullt?  Är gråten, som Sigmund Freud menade, en livsviktig ventil för känslor som annars skulle skada psyket? Är den ett symptom på en kärlek som vaknar till liv, vilket René Descartes antydde? Eller är tårarna en vit flagg vi hissar i stunder av akut underlägsenhet, som Thomas Hobbes föreslog? Genom historien har filosofer och teologer, biologer, psykologer och konstnärer frågat sig varför vi gråter. Men gång på gång har de talat förbi varandra, försummat sina föregångares insikter och landat i motsägelsefulla svar.  I denna bok ger sig Eric Cullhed ut på jakt efter vad gråt egentligen är. I mötet med tänkare och forskare från olika platser och tider utvecklar han en förklaring till varför gråt inte bara är ett svaghetstecken utan ett språk som rymmer både sårbarhet och styrka – smärta, men också lycka och en antydan om livets mening.