Mitt namn är Jeff. Jag har en syster och föräldrar som fortfarande står ut med varandra. Vi fyra bor i ett vackert hus i ett vackert område i en vacker stad som miljontals andra städer. Mina föräldrar slog oss aldrig, ingen präst förgrep sig på mig, och mina klasskamrater blev inte särskilt mobbade. Jag lyssnar inte på death metal, jag är inte besatt av våldsamma tv-spel, och jag hugger inte av huvudet på små djur.

Femtonårige Jeff läggs in på ett psykiatriskt sjukhus efter ett misslyckat självmordsförsök. Han ska tillbringa fyrtiofem dagar på en tonårsavdelning och gå i gruppterapi. Men han vägrar envist att prata om vad som hände. Han är inte ens ärlig mot sig själv. Vad skäms han så för att han inte vill fortsätta leva?