Flera av den algeriske författaren Yasmina Khadras stora romaner har blivit internationella framgångar. Tre av dem föreligger i svensk översättning: Efter attentatet, Sirenerna i Bagdad och Vad dagen är natten skyldig. Mindre känt är att han också skrivit en handfull polisromaner som varierar genrens formella egenheter och porträttgalleri via sin språkligt uppslagsrika blandning av litterär franska, hårdkokt inte sällan medvetet vulgär jargong och arabiskt/algeriskt förankrad diktion. Dessa berättelser utgör en allt annat än oviktig del av hans samlade verk. Den första, Skalpelldåren, är en modern hämndtragedi och en oförsonligt känsloladdad uppgörelse med ett visst Alger(iet) efter Algerietkriget.                                                              Det är en trist vinterdag i Alger när kommissarie Llob får ett telefonsamtal. En röst berättar att han tänker sprätta upp magen på den man han håller fången, och som han sedan ska slita ut hjärtat ur kroppen på. Offret ska slaktas.     Är det en galning som ringer? Eller en kallblodig mördare som har full koll på vad han sysslar med?