Maria Johansson, SUB I trappuppgång 127C, i området som kallas tattarhålan, lever människorna som ingen vill veta av. Där bor Linn och Hanna, två systrar som en dag får nog av allt och rymmer hemifrån. I samma hus bor även Marja som tänker trotsa sin kultur och sina föräldrar och gå på sin bästa väns fest. En bit bort glittrar finare husfasader men bakom glittret lever ångesten och ensamheten. Gustaf, vars törstande hjärta snart går itu, tänker ta chansen att våga bli kär. Jacob står inte ut med att föräldrarna har bestämt hur han ska leva sitt liv och tänker ta saken i egna händer. Ungdomarnas liv och öden korsas och möts på den ensliga skogsvägen som delar områdena mitt itu. När allt en dag rinner över, när man tvingas välja och inte blundar längre, kan livet plötsligt vända och få oanade konsekvenser.

"SUB är en historia om flera ungdomars öden och livssituationer och de vuxnas reaktioner och förutsättningar för att möta dessa. Gemensamt för dem alla är att de går i samma skola, vissa av dem även i samma klass, men att de lever i väldigt olika vardagliga kontexter. SUB är också om att leva i samhällets skuggsida, att tillhöra något som ingen vill ta ansvar för. SUB är ett samtida tidsdokument. Jag har valt att skildra dessa olika öden för att spegla den verklighet som existerar runt omkring oss i vardagen, men som för många av oss kan vara svår att förstå och greppa även om vi ser den. Med denna historia vill jag lyfta fram öden och utsatta situationer och genom att berätta om dem, synliggöra dem visa att de existerar på riktigt. Att leva i utanförskap eller att känna sig ensam behöver inte vara likställt med att leva och växa upp i social/ socio/ekonomisk eller psykosocial misär utan det kan handla om ett sammanhang och en känsla som går hand i hand med att känna sig ensam och övergiven. För att få fram detta har jag valt att skildra utanförskap i 4 olika kontexter. Vi får följa Hanna och Linn som lever i social misär med sin missbrukande mamma, Jacob i den fina familjen som drömmer om att jobba som jonglör men som föräldrarna inte accepterar, om Marja som slits mellan sin kultur hon kommer ifrån och en önskan om att få vara en del av det svenska sättet att leva , ensambarnet Gustaf vars föräldrar har ersatt sitt föräldraansvar med pengar och fina saker och där de enda kompisarna han har är dem i datorn. Dessa öden flätas samman i en vardag där den gemensamma plattformen är skolan. Med denna bok vill jag ingjuta hopp och mod i ungdomar som lever i socialt utanförskap, få dem att inte ge upp, att det inte är kört trots att uppväxten kan vara nog så tuff, riktigt mörk och hopplös ibland, trots att samhället sviker, om och om igen. Jag vill också att texten ska vara och fungera som en ögonöppnare, att vi inte kan välja bort dessa ungdomar utan att vi istället måste se dem, lyfta deras röster för att kunna förstå. Jag vill säga till dessa barn och ungdomar: Det finns godhet i världen, det finns civilkurage och empati. Ge aldrig upp, du kan bli vad du vill. Maria Johansson

Maria Johansson, född 1977, kombinerar sitt författar­skap med hel­tids­jobb som rektor i Södertälje. Hon har arbetat många år som lärare med både högstadie- och gymnasie­ungdomar där hon i sitt arbete har använt mycket skön­litte­ra­tur i sin undervis­ning och hon ser varje dag hur det behövs komma in mer normbrytande littera­tur i klass­rum­met, elevnära litteratur som skildrar ungdomarnas vardag och erfarenheter på olika sätt. Vardagsnära berättelser som är lätta att ta till sig, känna igen sig i eller drömma sig bort i. Litteratur som utmanar, ifrågasätter normen och texter som berör på olika sätt är sådant som författaren gärna själv vill kunna bidra med. 2012 dubbeldebuterade hon på två olika förlag med barn- och ungdomsböcker: Se upp för Argmonstret på Vivlio förlag. En barnbilderbok som dessutom finns i fyra olika språk­kom­binationer. Den magiska bokskrivaren på Darkness Publishing. En fantasybok i kapitelform. Slut på förlaget. Hon har dessutom blivit publicerad för sina dikter i flera olika tidskrifter som Flum, Komma och Auror