Medan han går möter Lillemannen en extraordinär figur som presenterar sig som Gud.

Han liknar dock inte den gud han föreställde sig – han är inte gammal, skäggig eller allvetande. Tvärtom är han rolig, en shapeshifter och vet inte ens vad en omelett är! Så börjar en extraordinär dag fylld med samtal, skratt och upptäckter. Lillemannen och Gud lagar mat tillsammans, badar i sjön, klättrar i träd och lär sig av varandra. Och till slut visar det sig att deras möte hade en djupare, överraskande betydelse.

Teo är en subtil, ljusfylld berättelse om vänskap, tro och självupptäckt. Kitty Crowther, med sin karakteristiska lätthet och känslighet, berör djupa teman och lämnar läsaren utrymme för sin egen tolkning. Det här är en bok som kommer att beröra både barn och vuxna och inbjuda till reflektion över vad som verkligen betyder något i livet.

Kitty Crowther moraliserar inte, utan inbjuder till ett öppet samtal om andlighet.

Om boken

Det finns situationer där det att ta upp viktiga ämnen innebär att berätta historier för barn. Teo Kitty Crowther är ett perfekt exempel på detta. Vissa böcker är desto mer framgångsrika ju mer riskabla de är, eftersom de förblir öppna för oväntade tolkningar. Gäller inte detta för alla kreativa verk, och för en person från det ögonblick de föds? Vuxna blir ofta förvirrade när de försöker avgöra om en bok är för barn. Detta gäller i ännu högre grad när det gäller bilderböcker. Kitty Crowther, vinnare av det prestigefyllda Astrid Lindgren-priset, visar att man kan prata med barn om vad som helst. Genom Teos lins ser vi att det inte finns något sådant som barnlitteratur; istället finns det universell litteratur, riktad till barns känslighet. Kitty Crowther är inte teolog, och hon gör inga anspråk på att vara det genom att publicera den här boken. Det är framför allt berättelsen om ett extraordinärt möte mellan två extraordinära varelser.

Giulia Mirandola, specialist på barnlitteratur och bilderböcker