Efter att ha blivit utsatt och utnyttjad på ett fruktansvärt sätt under sin skoltid, så hankar sig Tymata fram i en skuggtillvaro. Minnena från skoltidens helvetiska tid har hon gömt djupt ned i sitt inre, väl skyddat av rädslornas murar. Hon har inga ambitioner och inte heller någon drivkraft att förändra sin tragiska situation. I stället flyter hon omkring i ett hav av ytligheter som ger henne tillfälliga känslor av tillhörighet och mening. Tymata är en ensam människa som drar sig mer och mer undan från mänskliga kontakter, eftersom hon nästan alltid känner sig förminskad i samspel med andra. Hon styrs helt av sin offermentalitet som ständigt gör sig påmind och förstärker hennes utanförskap. Mitt i Tymatas hopplösa misär dyker Odigos upp i hennes liv. Odigos är annorlunda och bär på kunskaper om livet och naturen som är nya för Tymata. Hon börjar sakta en ödesmättad resa mot att hitta ett liv värt att leva. Men det är inte endast Odigos som vägleder Tymata på hennes fortsatta resa. Det verkar som om universum på något förunderligt sätt har uppmärksammat hennes vilsenhet och ångestladdade rop på hjälp. Hon får kontakt med nya dimensioner och upptäcker andra världar som totalt förändrar hennes liv.