Lidija Ginzburg (19021990) antecknade hela sitt liv. I sina anteckningar strävade hon efter att skapa en prosa som kombinerade det konstnärliga och det vetenskapliga. En prosa som skulle säga mer om människan än de två genrerna enskilt för sig. Under Lenin-grads belägring, under svälten, nöden och det dubbla hotet från den sovjetiska säkerhetspolisen och den tyska arméns bombardemang, blev hennes anteckningar också ett sätt att hålla sig vid liv genom att skapa någon sorts mening. Hennes bearbetade anteckningar är en närmast vetenskaplig betraktelse av »belägringsmänniskan« som social varelse, med reflexioner över människans natur, de intellektuellas ansvar och konstens, kärlekens och det gemensamma livets förutsättningar.  Här presenteras Anteckningar från belägringen i reviderad och utökad utgåva. Ginzburgs senare anteckningar om boken har inkluderats, något som kastar ljus över dess tillkomst. Karin Grelz har såväl översatt som skrivit efterord och kommentarer till texten.