*** Nominerad till Nordiska rådets litteraturpris 2021 ***

”en urstark mor-dotter-roman som stilmässigt och tematiskt ligger nära genombrottet Arv och miljö. Vi följer Johanna i hennes allt desperatare försök att närma sig en sårad förälder, sköljs med av den intensiva våg som är Hjorths prosa. Det är vackert, rått, upprivande.”
M-magasin, MMMM

"Vigdis Hjorth är en otroligt bra författare. Hon skriver sig rätt in i läsaren. Jag blandar ihop mina smärtpunkter med hennes berättelser. Jag tänker ”Det där känner jag igen! Så har det varit!”"
Dagens Nyheter

”Rasande skickligt ”
Ingalill Mosander, Aftonbladet

Hur ser mamma ut? Trettio år äldre än sist, när var det?

Johanna lämnade Norge och klippte banden med sin familj. Hon har bott utomlands i tre decennier och kom inte ens hem till sin fars begravning. När hennes man plötsligt dör beslutar hon sig för att flytta tillbaka hem. Hon är nu en välkänd konstnär och har blivit erbjuden möjligheten att göra en stor retrospektiv utställning. Men vad finns kvar av relationerna hon lämnade för så länge sedan?
Är mor död skildrar Johannas försök att förstå och närma sig sin mor – och rannsakar hennes egna livsval. Vigdis Hjorth skärskådar i sin nya roman relationen mellan mor och dotter.

”Brutalt och ekande sorgligt om en förlorad mor”
Svenska Dagbladet

"Skarpsynen gäller också språket (fint avlyssnat av översättaren Jens Hjälte). Hjorth har en fantastisk förmåga att glida mellan det tänkta och det sagda; på en gång oroande och melodiskt. [...] Det är en del av Hjorths storhet – att förvandla det intima, psykologiserande språket till runstenar, ge den vardagliga livskampen en klang av evighet."
Dagens Nyheter

”Vigdis Hjorth skriver med en intensitet som är imponerande. Det finns ett rättshaveristiskt driv som skulle kunna leda helt fel, men som för texten framåt. […] Vigdis Hjorth är lika hemtam i människornas inre avgrunder som de gamla grekerna. Jag gör henne gärna sällskap rakt in i mörkret.”
SR Kultur

”Romanens råa och upprivande problematik lämnar mig inte. Hardcore.”
Västerbottens-Kuriren

”Johannas, först smygande, sedan allt mer halsstarriga försök till kontakt blir som en rafflande deckare, jag läser snabbt och med hjärtat i halsgropen mot den slutliga sammandrabbningen.”
Aftonbladet Söndag

”Den norska författaren Vigdis Hjorth tillhör just nu de stora inom nordisk romankonst.”
NSD

”hon är en mästare på att börja en känslomässig rörelse med att skumma på ytan för att sedan med kraft dra med läsaren in i romankaraktärens virvlande tankeströmmar.”
Kommunalarbetaren

”Nästan ingenting händer eller förklaras, ändå lyckas Vigdis Hjorth hålla uppe spänningen och inlevelsen ända till sista sidan. […] Frågorna ställs aldrig rent ut men pockar ändå på svar i denna djärvt monomana roman om en konflikt som inte kan lösas, bara erkännas