en lysande bok om skuld och förlamande livslögner där sanningen avtäcks långsamt

MMMMM / Bäst just nu i M-magasin

När jag slår igen norska Vigdis Hjorths roman Arv och miljö är jag på samma gång utmattad och upprymd. Det är den sortens text som lämnar mig med känslan att det var precis så här den måste skrivas, med det här språket, i den här formen. /…/ Och vilken skicklig författare hon är, Vigdis Hjorth!

Svenska Dagbladet

 

"Att ingen av er någon enda gång har frågat mig om min historia, har jag upplevt och upplever jag som en stor sorg."
Så skriver Berglijot i ett mail till sina systrar, efter det att en häftig diskussion om förskott på ett arv har blossat upp. De är fyra syskon, och föräldrarna har nu meddelat att de två yngsta döttrarna ska särbehandlas och få ärva mer. 

Under bråket om arvet pulserar en långt mer smärtande nerv. Det handlar om vem som blev älskad och vem som blev utsatt i barndomen, om skuld, ansvar och rättvisa. Tvisten sätter igång en kraftfull och ohejdbar rörelse, där de hemligheter som präglat familjen måste avtäckas. Det är mer än tjugo år sedan Bergljot bröt med familjen, men nu kräver hon för första gången att bli lyssnad på. Det krävs mod för att orka hävda sin version av en stelnad familjehistoria. Men bara genom att berätta, och formulera även det som är outhärdligt smärtsamt att återvända till, kan man komma vidare. 

Vigdis Hjorths intensiva och medryckande roman om en kvinnas kamp för att få äga sin egen berättelse och de svåra syskon- och föräldrarelationerna blev en sensation i Norge. Romanen har sålt i över 100 000 exemplar, översatts till en rad språk och nominerades även till Nordiska rådets litteraturpris.

'Arv och miljö' är en oavlåtligt engagerande roman, som inte går att glömma när man har läst den. Den kan beskrivas som en explosion, men en helt kontrollerad sådan. Den fortsätter att verka i läsaren, som alltid när en oavvislig och sönderslitande erfarenhet till slut blivit gestaltad.

Sydsvenskan

Dess starka emotionella sanningar griper tag direkt, redan innan familjehemlighetens konsekvenser rullas upp: jag viker tidigt hundöra efter hundöra för att markera insikter, rörelse, formuleringar.”

Dagens Nyheter

Arv och miljö är en oerhört välskriven roman, en roman med en sorts taktil känsla - om en roman alls kan ha det. Själv har jag med blyerts skrivit bland annat så här i boken: måleriskt, talspråksflöde, febrighet, psykoanalys. För Vigdis Hjorth jobbar med rytm. Hon har kapitel som kan vara två rader, hon skriver som med pensel när hon fångar ett väder, en plats.