Benjamin Höijer är en av de viktigaste självständiga tänkarna i den svenska filosofins historia. Hans Avhandling om den filosofiska konstruktionen från 1799 är ett av samtiden uppskattat bidrag till den tyska idealismen. Med avstamp i Kants kritiska filosofi går Höijer här i dialog med tänkare som Fichte och Schelling. Vad han menar saknas i den samtida filosofin är en fast grund, vilken han lokaliserar i den rena konstruktionen: en ursprunglig handling som föregår uppdelningen mellan subjekt och objekt, Jag och Icke-Jag. Bara genom denna kan spekulationen få sitt nödvändiga fundament och svara mot filosofins högsta uppgift: att bringa oss till enhet med oss själva, det vill säga föreställa oss själva .Höijers avhandling är en av den svenska filosofihistoriens stora klassiker  som här för första gången på mer än tvåhundra år görs tillgänglig, i lätt moderniserad språkdräkt. Volymen innehåller också Schellings recension av den tyska översättningen av Höijers avhandling, och en inledning och ett efterord skrivna av bokens båda redaktörer, Anders Burman och Sven-Olov Wallenstein.