Efter sin uppmärksammade debut med Mina vänner 1924 är Emmanuel Bove en författare i ropet, och när en serie reseskildringar från berömda franska orter planeras är det naturligt att fråga honom. Bove accepterar uppdraget, men den ort han väljer är helt renons på historiska minnesmärken, ingen katedral, inget slott, inga museer - inga sevärdheter alls. Bécon-les-Bruyères är en helt anonym förort strax väster om Paris där Bove för tillfället bodde. Ombedd att skriva om det ovanliga och särpräglade skrev han i stället om det vanliga och anonyma. I detta urval av Emmanuel Boves noveller ges läsaren ett koncentrat av den boveska världen, av utsatthet och isolering, fuktskadade hyresrum, sjaski­ga kaféer, övergivna offentliga platser, människor som föraktar varandra (och sig själva), som har överdrivna eller missriktade förhoppningar på varandra (och sig själva), människor som egentligen inte ser varandra (eller sig själva). Bove förmår dock, som få andra författare, omfatta även det mest småskurna, själviska och fula i människan med något som liknar ömhet.