Alfred Grenander var arkitekt, möbeldesigner och stadsplanerare. Han var inredningsarkitekt och konsthantverkare. Han var den som sörjde för att Berlin fick ett heltäckande tunnelbanenät. Och han var svensk. Här presenteras för första gången ett okänt stycke arkitekturhistoria. Ett femtiotal av Grenanders viktigaste verk beskrivs. Hans arbete som tysk representant på världsutställningen 1904, där han firades som förnyaren av tysk byggnadskonst, undersöks, hans bruk av färg och kakel i det offentliga rummet granskas, vi bjuds på en rundvandring till de adresser han bodde på under sina år i Tyskland, med mera. Ett dussintal essäer skildrar Grenanders byggnader i Berlin med omgivning och tecknar hans rötter i ljuset av hans dagbok.