En berättande poesibok som utgår ifrån 1970-talets Chile och Argentina under militärdiktaturerna. Boken följer två barn: Neftalí vars saknade pappa till sist kommer tillbaka och Tatiana vars pappa för alltid är försvunnen. Deras vägar korsas aldrig, men båda flyr med sina familjer till Sverige och växer upp där. Med sin mässande, sjungande karaktär ställer De försvunna frågor om tid, förflyttning och arv, om våldets kausalitet och om huruvida det alls går att tala om det mest fruktansvärda.