En romanförfattare påpekar för första gången i den västerländska litteraturens historia att tvålen i ett visst sovrum är blå. Vad betyder det? I sin originella bok visar Sara Danius att den urgamla konsten att göra saker och ting synliga tar en radikalt ny vändning på 1800-talet. Det handlar om hur romankonsten slår upp fönsterluckorna mot världen och lär sig att se. Danius anlägger ett nytt och annorlunda perspektiv på realismen, den mest skandalösa av strömningar, och beskriver hur romankonsten bryter sig ur idealism och stiltvång. Realismen vill visa verkligheten sådan den är, inte hur den borde vara. Längst fram på scenen står realismens klassiker, nu i ny och fräck belysning: Stendhal, Balzac och Flaubert. Fonden utgörs av en modern värld som ropar på att åskådliggöras. Urbanisering. Dagspressens expansion. Mode. Syndafloden av trycksaker. Varusamhällets genombrott. Bokens rika bildmaterial illustrerar tidens visuella överflöd och bildar en anslående bakgrund till det synligas uppkomst i litteraturen. Romanen speglar inte världen. Den gör den synlig – som aldrig förr. Det är ett led i den demokratiseringsprocess som inleddes med franska revolutionen. Romanen blir till en världslig angelägenhet, innan sociologin, etnologin och psykologin ens är påtänkta. Hädanefter är den full av nyheter: blå tvålar, grumliga speglar, manligt mode, egensinniga kvinnor, fladdrande hattband, stekta njurar till frukost ...