Rosenianismen och laestadianismen utgör de två stora inomkyrkliga grenarna av 1800-talets Norrlandsläseri. I den här essäsamlingen undersöks bilden, eller bilderna, av dessa väckelserörelser i norrländsk skönlitteratur. Boken innehåller texter om Per Olov Enquist, Björn-Erik Höijer, Sara Lidman, Torgny Lindgren, Bengt Pohjanen och Anita Salomonsson. Även Evangeliska Fosterlands-Stiftelsens egen utgivning av skönlitteratur uppmärksammas, särskilt Tore Nilssons romaner. Bokens åtta essäer är analyser av författarnas, ibland samstämmiga, ibland påtagligt divergerande, bilder av rosenianism och laestadianism. Bland annat undersöks den utanförskapstematik som gestaltas i ett flertal romaner, liksom muntlighetens avgörande betydelse. Den sistnämnda kommer till tydligt uttryck genom legendbildningen kring de kända lekmannapredikanterna, bland annat Gabriel Andersson, och får sin mest pregnanta form i de ofta drastiska och humoristiska predikantanekdoterna.