Eva Ströms diktsamling ”Den underjordiska floden” talar om språket som inte längre finns, om natten som inte längre vet att det inte är natt, om fågelsången efter regnet, om ängsblommorna vid parkeringsplatsen, om den frätande saltfloden och om döden som inte har med den här ljumma sommarkvällen att skaffa. Det är en samling akut existentiella dikter, en bok om sorg och om liv.