"Den här boken är ett riktigt mirakel"Martina Montelius, Expressen"Den underjordiska solen börjar med ett tiotal sidor fragmenterad dikt som sprider sig över papperet. Som en mer åkallande och klarsynt släkting till Gustaf Frödings dikt Gråbergssång lockar den Mela till sig."Dagens Nyheter "...den är läsvärd först och främst som suggestiv utflykt i det okända."Arbetarbladet ”Språket är säkert och starkt, och en bra bit är läsningen magnetisk.”Aftonbladet "Att Lundgren behåller så mycket mellan raderna och låter berättelsen vara suddigt suggestiv är den stora behållningen, liksom inslagen av lyrik som effektivt sätter stämningen för romanen."Kristianstadsbladet ”Lundgren har en särskild förmåga och känsla att följa alla pendlingarna mellan det djuriska och mänskliga, mellan ljus och mörker och mellan det levande och döda i naturen. Mångtydighet och förtätning skapar hon genom ett precist avvägt och poetiskt språk. Den underjordiska solen är en suggestiv och i bästa mening oförutsägbar berättelse som väcker många existentiella frågor och tankar.”BTJ Det sjunger i mitt huvud. Melodin har ännu inte lämnat mig. Fortfarande har jag kvar känslan av att vara där, minnet dröjer sig kvar i mitt skelett. Jag har börjat sörja, men är bedövad. Förstår ännu inte vad jag förlorat. Skogen är Melas värld. Där finns de tysta tallarna och den mjuka mossan, fåglarna och alla myllrande småkryp, där finns berget som en gång slukade henne, sedan lät henne gå. Ett barn som försvann men kom tillbaka. Som vuxen tvingas Mela tillbaka till det barndomsland­skap som aldrig slutat kalla på henne. Kvar bor hennes enstöriga mamma Katja och den lugna Tatu. Personer som alltid funnits på samma plats men ändå vet så lite om värl­darna inom henne. Ur de gamla rummen stiger en berät­telse fram om mörker och längtan. Om ett ensamt barn som oväntat får en bror hon avskyr, men långsamt tvinnas samman med. Efter framgången med novellsamlingen Nordisk fauna är Andrea Lundgren tillbaka med en roman om att vilja gräva djupt i smuts och lera, om underjordens kaos och skönheten i det lysande mörkret.   "Hon skriver en jordnära naturmystik som tränger sig på läsaren som regnvatten mellan tårna, som svirrande insekter runt skallen, som en svällande lukt av sankmark. Det är bedövande. Hypnotiskt."Arbetarbladet