Viktorias pappa är för fet för att opereras. En man som slitit med kroppen sedan femtonårsåldern, som byggt järnvägar. Den svenska välfärdsmodellen som han stolt försvarat i varje diskussion, sviker honom nu. Systemet han alltid trott på. Det gör henne både rasande och ledsen. Inte bara på vården som vägrar hjälpa, utan också på sin pappa för att han inte lyckats gå ner i vikt. Trots hans situation fortsätter livet: barnen, jobbet och en exman att hantera. Viktoria har dessutom en ny, fantastisk man, särbon. Ändå gnager avundsjukan. Han har det så förbannat lätt. Han kommer från en helt annan bakgrund. Ilska är bra, det brukar leda till förändring, säger taxichauffören. Orden fastnar. Viktoria får en idé. Hon ska lura systemet. Inte för att hon vill, utan för att hon vägrar acceptera att en man i vit rock föraktar hennes pappa, som knappt längre tar sig till bilen med sin käpp.