Svensk television ställdes från början 1956 i allmänhetens tjänst med rötterna i en folkbildningstradition. Men en viktig faktor var också att producenterna bakom programmen var enskilda individer, ofta med akademisk utbildning och kulturhistoriskt engagemang. Resultatet av detta var en omfattande mängd program med en självständig och varierad estetik, utan tydlig avsikt att företräda ett klassiskt bildningsideal. Avhandlingen lyfter fram detta idag bortglömda material med stor tematisk spännvidd som visades mellan 1956 och 1969. Programmen förvaltar genom sitt innehåll ett kulturarv i form av muntlig och visuell tradition, hantverkskunskap, berättelse och lek. Med utgångspunkt i André Malraux idé om ett imaginärt museum har författaren konstruerat tankemodellen Ett medialt museum, verksamt både i sin egen samtid och för en eftervärld, och samtidigt en modell över lärandeprocessers estetiska implikationer. Petra Werner har en bakgrund som filmvetare, musiker och musikterapeut och är verksam som bildkonstnär. Ett medialt museum är hennes doktorsavhandling i estetik.