Födande kvinnor i Sverige idag måste de självklart bli ­behandlade som patienter när de kliver över ­tröskeln till förlossningsavdelningen? Eller finns det bättre modeller för hur för­loss­ningar kan gå till?De frågorna har Märta Cullhed Engblom funderat över ända sedan hon utbildade sig till barnmorska. I Föda barn med stöd berättar hon om sina uppleve­l­ser av traditionell förlossningsvård och om hur hon ser på ­olika alternativa metoder som sätter den födande kvinnans egna krafter och behov i fokus.I bokens första halva, Berättelser om ­födande , skriver fjorton kvinnor om sina erfarenheter av för­lossningar som skett mera på deras villkor än på vårdapparatens oavsett om de skett i hemmet eller på sjukhuset.Märta Cullhed Engblom är barnmorska och doula. Hon har arbetat med förlossning och eftervård på Akademiska sjukhuset i ­Uppsala, BB Stockholm och Södra BB. Hon håller även kurser, före­läser och driver bloggen Föda med stöd . UR BOKENFödandet som källa till lust och glädje Varje kvinna har rätt att ­göra ­anspråk på sin egen förlossning. Det gäller både den kvinna som vill ­föda med all medicinsk hjälp som går att få och den som vill föda ­utan ingrepp. Det gäller också den kvinna som vill ­föda med smärtlindring och den som vill upptäcka smärtans potential i ­förlossningsförloppet.Många kvinnor i den här boken ­vittnar om hur den bubbla av stöd som de tog med sig in på ­sjukhuset blev avgörande för att de skulle ­lyckas behålla huvudrollen i sin egen ­förlossningsfilm. Födande är inte rocket science. Det krävs inte alltid medi­cinska ingrepp för att föda barn till världen.Meningen har aldrig varit att ­födande kvinnor ska finnas till för ­sjukhusens skull. Den medicinska ­hjälpen ska framför allt finnas där för vår skull om eller när vi behöver den. Den största kunskapen om ­födande har de födande kvinnorna själva. ­Därför måste vi börja lyssna mer lyhört på dem. Märta Cullhed Engblom