Vår tid är tveklöst orolig och oroande. Hur ska man förhålla sig till detta? Hur kan man ge tankarna kring det en form – en form som varken är meningslös eller desperat? Den västerländska religiösa traditionen har frambringat en »teologisk-politisk« historiefilosofi: en föreställning om tidens slut (eskatologi), förenad med en »strålande« föreställning om makten (politik). Allt detta har framställts genom skrämmande syner, där apokalypsens änglar armélikt verkställer gudomliga bud rörande mänsklighetens framtid. I modern tid har ett tänkande om det här nere kommit att ifrågasätta denna vision av det där uppe. Apokalypsens änglar har blivit historiens ängla-varelser: märkliga skapelser, eftersom de visar hur den historiska tidens inneboende kriser berör oss. Aldrig har detta uttryckts så abstrakt-konkret som i en text av Walter Benjamin – en antifascistisk tänkare som befann sig i en utsatt situation – skriven åren 1939–1940, några månader innan han tog sitt liv. Hans »Historiefilosofiska teser« kan idag få avgörande betydelse för vårt samtida tänkande kring historia och apokalyps. I centrum för Historiens änglar står också mötet med en enkel bild: Paul Klees lilla akvarell med titeln Angelus Novus. Det är en allegori över en ny »historiens ängel«. Denna bok försöker utforska denna ängel genom prismat av dess barnsliga och dialektiska karaktär, dess förhållande till traditionen – i detta fall den judiska – samt föreställningen om en historiefilosofi som kan skapa en ny grund för politiskt hopp.