För den som är det minsta intresserad av sin europeiska omvärld, sin samtid eller, för den delen, meningen med livet. UNT Deras frågor angår alla. Expressen Det är en underbar bok som Cecilia Hansson skrivit. SvD Den fria kulturen är under attack på många håll i Europa. Konservativa och högerpopulistiska krafter driver allt hårdare krav på styrning och censur. Inte minst i Centraleuropa politiseras idag konstlivet. Hopplöst, men inte allvarligt. Konst och politik i Centraleuropa handlar om överlevnad, motstånd, censur och frihet i en region som är politiskt högaktuell och av stor vikt för hela världens utveckling. Cecilia Hansson har under flera års tid rest mellan Stockholm och Wien, Bukarest och Budapest för att förstå det allt hårdare kulturklimatet. Hon möter några av Europas ledande intellektuella, från Herta Müller och Péter Nádas till Marina Abramović, Michael Haneke och många fler. De talar om villkoren för skapande, men också de större frågorna om konstens betydelse och konstnärens möjlighet att påverka samhällsdebatten. I nära och djupgående intervjuer berör Hansson frågor som arvet efter kommunism och fascism, konstens ofrånkomlighet, auktoritära idéers återkomst och hur varken stabilitet eller trygghet kan tas för given i Europa idag. Resultatet är en unik inblick i regionen och återkommer till en central fråga: Vilket ansvar har egentligen en konstnär att stå upp för det hon eller han tror på? Cecilia Hansson (född 1973) är författare, journalist, fil. mag. i tyska och översättare. Hon har skrivit fyra diktsamlingar - debutboken utspelade sig i Wien - och översatt två. Hon har genom studier, resor och reportage följt Centraleuropa i mer än tjugo år. Cecilia Hanssons bok är både levande och angelägen, och visar med tydlighet att när kulturen är hotad så är vi alla hotade. Leonidas Aretakis, Dagens Nyheter En mycket fin, läsvärd och genomarbetad intervjubok ... En viktig bok för att förstå hur dagens Europa blivit till och kanske också om vart det är på väg. Björn Sandmark, Dala-Demokraten Samtalstonen är vardaglig och innehållet tillgängligt, som läsare sitter man vid bordet intill och lyssnar. Det är vaket och undrande, aldrig pladdrigt ... får en att stanna upp och reflektera. Cecilia Hanssons rapporter från verksamma konstnärer i ett undanskymt Europa rymmer hopplöshet och allvar. Men också hoppfullhet i ett allvarligt läge. Gert Lundstedt, Arbetet Det här är en bok som tar upp samtidens brännande frågor och samtidigt ger en viktig historisk bakgrund. Det är intressant, gripande, viktigt, stundtals underhållande och alltid mycket stimulerande. BTJ Jag tror man ska läsa Hopplöst, men inte allvarligt som en rapportbok från läget i tre länder - Österrike, Ungern och Rumänien. De förenas av förljugen historia, läskig politik och fantastiskt stilskarpa, plågsamma, ältande berättelser. Michael Hanekes nersläckta mörker, Herta Müllers skoningslöshet och Lászlo Krasznahorkais stillastående störtregn. Vem blir inte sugen? ... Ingen verkar egentligen vilja vara politisk - men alla känner att de måste. Någon säger att samtiden är som en djungel, men att det då finns plats för mod ... Våra blickar över Europa skyms fortfarande av fördomsfulla stereotyper och kategorier. Hanssons bok rubbar dem. De tre länderna bildar ett upphettat koncentrat av det europeiska tillståndet. Konservatismens frammarsch. Det skarpa vägvalet mellan åternationalisering och Europatanken. Deras frågor angår alla. Per Wirtén, Expressen Nyfikenhet och öppna frågeställningar kan leda oss vidare i ett allt mer polariserat samhällsklimat ... Cecilia Hansson har åstadkommit rena trivselboken för den som är det minsta intresserad av sin europeiska omvärld, sin samtid eller, för den delen, meningen med livet. Det är oavbrutet stimulerande att följa hennes möten med den ena efter den andra centraleuropeiska intellektuella giganten / gränslösa konstikonen / lovande yngre förmågan. Faktum är att det litegrann känns som att få sitta och fika i sällskap av en rad otroligt intressanta personer. Cecilia Hansson bjuder på spirituella samtal med en i bästa bemärkelse intellektuell grädda. Det där med fikakänslan är nog ingen slump. På ett ställe resoneras det just om cafékulturen i Wien, och dess betydelse för konst och kultur. Cecilia Hansson själv tar liten plats i texten, men skjuter in de rätta frågorna och har helt uppenbarligen en talang att lyssna, tolka och ordna det material hon får, så att det blir substantiellt och, i sina bästa stunder, riktigt djupsinnigt ... Hopplöst men inte allvarligt bjuder på flera skratt under läsningen, precis som vid ett vanligt cafésamtal. Påfallande många av Hanssons interlokutörer har humor, och en stor portion självironi. Nina Solomin, Upsala Nya Tidning Frostbitna tulpaner i gatustånd och uppfällda rockkragar fyller staden i en historiskt kall aprilhelg, men tillkommen som 'en kärleksförklaring till Österrike' värmer Hanssons bok som en innerlig stadsguide i sina beskrivningar av konstens glödgade svar på en kall politik. Helt logiskt framstår det också att det blir kyssar som snitslar ut min väg när jag rör mig genom staden och dess politiska och kulturella historia. Sara Meidell, Västerbottens-Kuriren Selv om boken levner liten tvil om situasjonens alvor og håpløshet, og mange av de intervjuede fremstår resignerte på vegne av sine nasjoner, oppleves boken paradoksalt nok som frisk. Forfatterne og kunstnerne som her kommer til orde gir vektige innspill til våre forestillinger om Europa. For som Cărtărescu viser i sitt essay, står Europa fortsatt på spill, og også skandinaviske hjerner kan se ut til å ha glemt at de er grenseløse. Morgonbladet (Norge) Och här finns kanske något som utöver geografin förenar det vi kallar Centraleuropa, nämligen en konstnärlig fascination för den inre friheten och för gestaltningen av det djupaste mänskliga livet bortom de lager som språk, etnicitet, tradition och konvention utgör. Detta är förstås paradoxalt i en region som präglats av mänsklighetens värsta krig, folkmord och diktaturer. Men, så är också själva paradoxen, liksom den i bokens titel, något specifikt centraleuropeiskt. Att bokens kollage av intervjuer har tillkommit i en tid då den konstnärliga friheten historiskt sett aldrig varit större är förstås också paradoxalt, men samtidigt något som uppmanar oss alla att bidra till att denna frihet inte begränsas till att bli ytterligare en parentes i en auktoritär tidsålder. Signum
