Allt blev så tydligt när jag satt där, i något av alla dessa väntrum, under min sjukdomsperiod. Sinnena skärptes. Hjärnan tog in ljus, ljud och bilder. Samtidigt hängde overklighetskänslan över mig liksom smärtan och sorgen. Fåglarna flydde där utanför, svarta mot en gråblå himmel. På avstånd hördes bruset från stadens rörelser. Novellerna kan läsas i ett sådant väntrum, en och en när man behöver en distraktion eller en stöttande hand. De kan också läsas allihop i ett svep, där man kastas in i känslostormar, kärleksrelationer, underfundiga anekdoter och ja, allt annat som hör livet till. Det här är en historia om ett cancerbesked, en kris, starka minnen och om lycka. Bitvis svårt, men framför allt hoppfullt. Maria Hammarson är utbildad på Dans- och Cirkushögskolan i Stockholm, på Karlstads universitet och har studerat koreografi i Brygge, Belgien för Ivo Cramér. Hon har medverkat i en lång rad av föreställningar och har undervisat barn och ungdomar i dans under tjugo års tid.