Jonas Eriksson var under arton år en av Fifas toppdomare. Nu berättar han öppet om den ensamma vägen till toppen, varför han slutade och vad som händer bakom kulisserna på den internationella toppfotbollen, som präglas av korruption, svågerpolitik och egoistiska världsstjärnor. Han skildrar de enorma krav som ställs på elitskiktet av domare, hur de blir utfrysta om de inte håller vikten eller klarar av extrema fysiska tester.Gör en proffsdomare en perfekt match, säger ingen ett ord om saken. Gör man en dålig, är man direkt allas hatobjekt, ensam ansvarig för allt. Med de förutsättningarna i ryggen gick Jonas gång på gång ut på de största och mest prestigefyllda fotbollsarenorna i världen.