"I litteraturen lyfts ofta människors längtan fram som något vackert, som en livets lågmälda melankoli. Men Kvinnan på övervåningen visar längtans mörka baksida, vreden över det man aldrig fick ... Som en rödglödgad Alice Munro sliter Claire Messud av masken och skriver om den tysta kvinnans raseri."
Jenny Lindh, M-magasin

"En befriande story som slukar en från första sidan. Sommarens läsupplevelse nummer ett."
Tara Moshizi, ELLE

* * * * *
Hur förbannad är jag?
Det vill du inte veta.
Det vill ingen veta något om.

Nora Eldridge är fyrtiotvå år och lågstadielärare i Cambridge, Massachusetts. Hon lever ensam. På dagarna tröstar hon andras barn, på helgerna besöker hon sin gamle far. Nora är pålitlig och ansvarstagande, kommer alltid i tid, har alltid ett vänligt ord att säga. En gång i tiden drömde hon om ett annat slags liv, där skapande och utveckling stod i centrum. Men åren gick.

En dag kommer en ny elev, den vackre och begåvade Reza, till klassen. Pojkens pappa Skandar är professor, hans mamma Sirena är konstnär. De är intellektuella och glamorösa, allt som Nora en gång velat vara. Mötet med familjen blir omvälvande och utvecklas till en förälskelse som skakar hela hennes tillvaro i grunden. De har alla pojken, mannen, kvinnan något som hon plötsligt inte kan leva utan och genom Sirena hittar hon tillbaka till konsten och verkliga, bultande känslor. Det blir ett år i hennes liv som förändrar allt.
Och precis när hon är som mest sårbar, vidöppen för livet och redo att leva det, inträffar katastrofen.

Claire Messud har skrivit en mästerlig och fängslande roman som tar läsaren i anspråk från första meningen. Noras monolog är laddad med en explosiv kraft. Det handlar om kvinnlighet och skapande, om det pris konsten betingar och om vår längtan efter förvandling.

* * * * *
"Messuds roman kan bli en feministisk klassiker"
Annika Koldenius, Borås Tidning

"I Sverige har vi ju till exempel Inger Edelfeldt, som ofta skildrat den här sortens kvinnor och form av liv - det där som aldrig riktigt blev precis som man tänkt. Och Claire Messud gör det med finess, borrandet och bökandet i själslivet, hon har en självklar pondus som romanförfattare."
Anneli Dufva, SR Kulturnytt

"en klassiker i sin genre, en bok som kan läsas som lika delar skräckspegel och tröst ... Det är, kort sagt, en fantastisk berättelse om ett ganska vanligt vuxenliv, långt från samtidens självförverkligande superlativ. Man måste inte läsa, men man är ganska dum om man låter bli."
Anna Hellsten, Sydsvenska Dagbladet

"Claire Messud har skrivit ett underbart, psykologiskt skarpt och oändligt sorgset porträtt av en alldeles vanlig människa, som precis som alla sådana visar sig vara ytterst unik. Det är mycket vackert."
Rikard Flyckt, Jönköpings-Posten

"Klaustrofobiskt om försvunna drömmar"
Ann Lingebrandt, Norrköpings Tidningar

"Messud är en driven stilist, och hon följer inga givna spår. Hon sveper romanen i Noras vrede, en hejdlös ilska som ramar in den lite blåögda hängivenhet som präglar större delen av berättelsen. Samtidigt skriver Messud snyggt, och initierat, om konsten och dess stora krafter, och om h