»Om han har rätt i sina misstankar, om det är Charles som ristat in ett stort märke i dörren till Magisterns arbetsrum, så är det en upptrappning« Den strikte Magistern har i sina erotiska lekar hittat ett sätt att vara sig själv. Hans älskare är den förtrollande eleven Charles killen som alla vill ha. Men en gåtfull inristning i dörren till Magisterns arbetsrum vid skolårets start gör att hans ordnade tillvaro rämnar. I tomrummet som uppstår dras han till Hyenorna, pojkkvartetten som alltid är tillsammans. Tim och Fred. Paul och Noak. De är i sin tur uppslukade av uttagningarna till Sångtåget, och att få ingå i det praktfulla följe som i december inför allas ögon ska tåga genom skolan.Stor dramatik, vänskap, rivalitet, sex och sång: det är hösttermin på Läroverket. Kristofer Folkhammar debuterade med romanen Isak & Billy 2011 och gav ut diktboken När han kysste mig förlorade jag allt 2012. Folkhammar är bland annat verksam som litteraturkritiker. "Sångtåget i december. Under uttagningarna gråter alltid någon. Några äldre killar som aldrig riktigt lämnar skolan ordnar listor, upprop, utprovning av vit kråsskjorta och grov, svart, åtsittande finbyxa som går upp lite i stjärten. Och under några vackra oktoberdagar när de första gula löven täcks av frostrosor, anstränger sig ett femtiotal killar för att erhålla en av de arton platserna i följet som med levande ljus ska glida genom korridorerna, in i Aulan, inför alla ögon." Sagt om MAGISTERLEKARNA: Det är en lysande liten roman Kristofer Folkhammar har skrivit, skicklig och förförisk men också verkligt älskansvärd. Man läser den i ett enda svep. // Kristofer Folkhammar uppfinner i Magisterlekarna en helt och hållet egen värld, exakt utmejslad, intelligent tänkt och taggigt uppsluppen, i språket och till spelreglerna i den. En lustfylld skröna med mörka schatteringar, lätthet och lekfullhet, våld och förvirrade känslor tvinnas ihop på ett sätt som jag aldrig mött i någon svensk roman. Carl-Johan Malmberg, Svenska Dagbladet Magisterlekarna skänker insikter i samtidens konsumtionskultur, i modets estetik, i känslor och identiteter på ett sätt som är unikt. Här känns det som att det finns enorm potential. Jag vill genast läsa mer av Kristofer Folkhammar. Mer och större och allvarligare. Kan man få en ny roman genast, tack! Gabriella Håkansson, Sydsvenskan Lekfullheten i Kristofer Folkhammars gestaltning präglar inte enbart den unika berättelsen, även hans språk och poetiska uttryck bär på en lättsamhet som överraskar. Det blir aldrig slentrianmässigt eller tråkigt. Precis när man tror att man vet var man har honom dyker det upp ett nytt utfall eller infall. // Magisterlekarna bygger upp en värld som jag kommer att bära med mig länge framöver. Hanna Jedvik, Göteborgs-Posten Magisterlekarna, denna drömska, pregnanta svårfångade historia om ett sorts gymnasium där alla, i alla fall de elever och lärare som är i närbild, är bögar och all undervisning handlar om queer teoribildning. // Överallt stjärtar, bultningar, glupskhet. Jag tycker till och med att väggar, trappor och skrivbord vinglar och tränger ihop sig runt Folkhammars mjuka lek med franska och brittiska internatlivsklichéer /.../ Magisterlekarna är en tunn bok, sensuell och poetisk, men den går att skära och analysera // Det är vackert. Jenny Teleman, P1 Kulturnytt Jag hoppas på att Magisterlekarna blir en klassiker på samma sätt som E M Forsters Maurice. Emil Åkerö, Östgöta Correspondenten Sprittande livslust, nyfikenhet och kåthet blandas med förvirring och vilsenhet. // Romanen älskar sitt eget universum, vältrar sig njutningsfullt i det, men det på samma gång melodramatiska och mollstämda slutet är vad som verkligen stannar kvar. Therese Bohman, Aftonbladet Kristofer Folkhammars andra roman Magisterlekarna fullkomligen sprutar ur sig kaskader av livsförhöjande konfetti och existentiellt glitter. // Efter några sidor kan man inte sluta läsa. Harlequinkänslan och Anaïs Nin-förtrollningen spinner sina trådar runt en och snart är man där, i den bättre och skönare verkligheten där allt är erotisk och regnbågsglansigt.Fast räcker det egentligen? Just som man tänker att campig bögsex inte duger för en hel roman så kommer fyllningen. Likt Guds finger dundrar Folkhammars identitetsanalyser rakt ner i den glittriga sexpralinen och tar ett järngrepp om homosexualitetens historia. Vad för personligheter uppstår ur något som trängts undan, tabubelagts och kriminaliserats? Vad för slags identiteter och stereotyper skapas ur skam och parksex? Det är som om Folkhammar vill ruska om och säga: har vi verkligen den bögighet vi vill ha? // Jag tycker den här boken är lysande rakt igenom. Gabriella Håkansson, Sydsvenskan Magisterlekarna är en bedårande kioskroman, en köttigt sakral och skvallrig collegefilm fylld av sex, gymnastiksalar och körsång. Blicken rinner över sidorna, Folkhammar skriver som en glättigare Dennis Cooper utan övervåld det är lika romantiserande som subversivt som sorgligt. En mångbottnad bögutopi och vördnadsfull genreuppvisning som trummar på helt oförskämt mot en förkrossande fräck förlösning. Elis Burrau, Nöjesguiden Det är en lysande liten roman Kristofer Folkhammar har skrivit, skicklig och förförisk men också verkligt älskansvärd. Man läser den i ett enda svep. Carl-Johan Malmberg, Svenska Dagbladet