Lars Calmfors har verkat i fem decennier som forskare i nationalekonomi, samhällsdebattör och rådgivare till olika regeringar. Under dessa år har Sverige mött olika ekonomiska problem: inflation och kostnadskriser på 1970- och 1980-talen, massarbetslöshet och skenande statsskuld under 1990-talskrisen, recession i samband med den globala finanskrisen 2008 09, bristande integration av utrikes födda och coronakrisen. Här ger Calmfors sin personliga skildring av hur samspelet mellan ekonomer och politiker fungerat. Det handlar om penning-och finanspolitiken, sysselsättningen och varför Sverige inte gick med i EMU. En central fråga är vilken roll forskare bör spela i samhällsdebatten.Calmfors skildrar ekonomernas tänkande men ger också anekdotiska ögonblicksbilder av mellanhavanden med politiker som Per Ahlmark, Torbjörn Fälldin, Bengt Westerberg, Anne Wibble, Göran Persson, Erik Åsbrink, Gudrun Schyman, Jonas Sjöstedt, Anders Borg, Magdalena Andersson och Ulf Kristersson. Ibland har relationerna fungerat väl, ibland har de varit problematiska.Lars Calmfors är forskare vid IFN och professor emeritus i internationell ekonomi vid IIES, Stockholms universitet.Det är en frustande intressant läsning, rappt och elegant skrivet. Med knivskarp och lågmäld retorik - stark i sak, ständigt relevant, egensinnig  - har hans analyser ofta varit dräpande.Pernilla Ström i Sydsvenska DagbladetMycket läsvärda memoarer.Yngve Sunesson i Skånska Dagbladet