Alla har besökt macken. För att tanka, eller handla: spolarvätska, snus, korv, glass... Generösa öppettider och en viktig mötesplats, särskilt i glesbygd. Men inte sedan Roy och Roger i klassiska tv-serien Macken underhöll svenska folket, har bensinstationen skildrats som arbetsplats.Tommy Sundvall flyttade från Stockholm till Kramfors för kärlekens skull, och behövde ett nytt arbete. Han hamnade på bensinstationen i Lunde och blev kvar.I boken Mina drömmars mack får vi följa dagarna som stationsombud på en bensinstation i Ådalen och lära känna den minst sagt speciella personalen och de människor som har ärenden dit. Kunder som köper snus och korv, lämnar in överkörda katter, mekar med lösnaglar, skräms till nykterhet, räddar utelåsta barn och en hel del andra mer eller mindre originella personer.Boken berättar även bensinstationens historia i Sverige och hur det gick från framtidsikon till en symbol för klimatets undergång.Mina drömmars mack är en bok om att börja på ett nytt kapitel i livet och hur stora kontrasterna kan vara mellan stad och land, mellan att vara tjänsteman och lågt betald serviceperson. Den är även en kärleksfull skildring av landsbygden och dess invånare.Den är långtifrån polerad och perfekt, men det är också det som är charmen. Alexandra Sundqvist i Dagens Nyheterjag tror faktiskt att Mina drömmas mack i december kommer att räknas som en av årets främsta – och roligaste – böcker. Victor Malm i ExpressenSundvall är briljant när det kommer till att blanda humor och svärta och skapa vass, subtil komik ur vardagliga situationer. Esther Arndtzén, Länstidningen ÖstersundDet är erfarenheterna från bensinmacken som ligger till grund för det charmiga seriealbumet Mina drömmars mack. /.../ Här blir berättelsen skildrad med ett slags hastigt nedtecknad hyperrealism som kryddas med varm, igenkännbar humor. Betyg: 4 av 5. Jörgen Hammenskog i BTJ 3, 2026Det är modern arbetarlitteratur at its finest – snärtig, humoristisk och lättillgänglig, men också klassmässigt intressant. Artur Szandrowski i ProletärenHans estetik är så raffinerat simpel och grovkornig, men samtidigt så varm och öm, att den är svår att invända mot. ++++ Lidija Praizovi i Aftonbladet