Erich Maria Remarques mest kända bok är På västfronten intet nytt. Men han skriver om både första och andra världskriget. Lissabon blev Europas sista utpost för flyktingar under andra världskriget. 1942 var hamnen i Portugal fortfarande öppen, och fartyg avgick till båda Sydamerika och USA. När hans roman Natt i Lissabon börjar så träffas två män på en bar nära hamnkvarteren. Den tyska flyktingen Schwarz från Osnabrück har två båtbiljetter och två utresetillstånd, till sin fru och till sig själv. Men Schwarz har bestämt sig, dessa resehandlingar som är räddningen för att ta sig till USA, vill han inte använda utan ger dessa till romanens jag , som själv lyckats ta sig ända fram till Lissabon under falsk identitet, men hans pengar är helt slut. Båten som ligger vid kaj och väntar på avgång är, skriver Remarque, en Noaks ark i den europeiska syndafloden. Tyska Gestapo jagar sina egna medborgare som utan tillstånd, och på flykt undan armén, lämnat landet. Lyckas de hitta medborgarna någonstans i Europa så skickas de tillbaka till koncentrationslägren. Natt i Lissabon är en av höjdpunkterna i Remarques författarskap och en gripande kärleksberättelse mitt under brinnande krig.Bokens förord har Per-Olof Mattsson skrivit. Han är universitetslektor på Stockholms universitet, Institutionen för kultur och estetik. Här ett citat ur förordet: Remarque skrev mer än ett dussin romaner, många av dem av hög kvalitet och med förankring i tysk och europeisk historia från 1910 till 1950. Han sammanfattade det övergripande temat i sitt författarskap som 'frågan om humanitet'. Hans credo var individualistens: 'oberoende tolerans humor'. Han har kallats för 'militant pacifist'. Det finns två missförstånd när det gäller Remarques författarskap. Det ena är att han bara en gång lyckades skriva en stor roman, det vill säga På västfronten intet nytt. Det andra är att han i övrigt bara skrev underhållningslitteratur. Det senare har svenska förlag sannerligen anammat under årens lopp med tanke på omslag, usel korrekturläsning och lansering.