Under lång tid har åsiktskorridoren i Sverige varit trång. Viktiga samhällsfrågor har inte kunnat diskuteras på ett fritt och öppet sätt i stora medier. Intressanta diskussioner har aldrig blivit av och kunniga personer har utestängts. Utöver ett stympat offentligt samtal har detta resulterat i ett samhälle där problemen på många områden hopar sig och bara tycks bli värre för varje år. I Ordet är fritt gör etnologen Karl-Olov Arnstberg ett ambi­tiöst försök att diskutera tio av våra svåraste samhällsfrågor som om någon åsiktskorridor inte fanns: Yttrandefriheten Mångkulturen Demokratin Demografin Religionen Nationalismen Sexualiteten Kriget Intelligensen Individualismen Sina resonemang bygger Karl-Olov Arnstberg på en omfattande läsning av aktuell internationell forskning och ett inträngande studium av den svenska offentliga debatten från det senaste årtiondet. Ordet är fritt är en såväl upplysande och utmanande som välskriven och under­hållande bok om några av de mest angelägna ­samhällsproblemen i Sverige idag.Karl-Olov Arnstberg är sam­hällsdebattör och tidigare professor i etnologi vid Stockholms universi­tet. Hans produktion sedan debuten 1972 är omfattande och flera av hans böcker har uppmärksammats stort i medierna.»Efter millennieskiftet har alltfler diskussioner om samhället kommit att ses genom ett politiskt filter. Om jag exempelvis vänder mig mot pride, inte därför att jag är puritan och pryd utan därför att jag vet att en upplösning av familjen är ett dråpslag mot samhället om inte ­annat därför att det inte föds tillräckligt många barn då klassas jag som högerkonservativ eller något ännu värre, trots att det inte handlar om politik utan om samhällsvetenskap och demografi. Om jag kriti­serar vänster­synpunkter så placeras jag politiskt till höger. Men så behöver det ju inte alls vara. Med mitt perspektiv kan det mycket väl vara så att vänstern har fel i sak. Nästa gång kritiserar jag kanske något som ­höger­konservativa för fram; det ger mig inte en vänsteragenda. När jag själv tar del av vetenskapliga och populärvetenskapliga texter som inte verkar hålla eller kan betvivlas, så blir jag aldrig provocerad eller på annat sätt känslomässigt engagerad. Det är bara texter och de riktar sig ju inte till mig personligen. Jag ser den typen av upprördhet och aggressivitet som ett försvar för åsikter som samtidigt som de är identi­tetsbärande förmodligen är felaktiga. Det är som politiker med svag argumentering. Då brukar de höja rösten och se arga ut.« Karl-Olov Arnstberg