En lyrisk betraktelse över resor i tid och rum. Hemma igen efter en resa sitter Andrzej Stasiuk och lystrar ut i natten: Vad är egentligen Östern, detta »­mirakelrike« som utövar en sådan magnetisk dragningskraft på honom? Vad är Östpolen, hemtrakten varifrån föräldrarna fördrevs som barn? Vad är sovjetkommunismen, som förgiftade begreppet »öst« med sin ständiga närvaro i det samhälle där författaren växte upp? Detta är inte en roman, utan summan av resor och reflexioner, skriven i en episk ström, med underbara små episoder och epifanier. ­Östern så kan man sammanfatta boken är inget väderstreck, utan ett löfte om en dimension bortom de europeiska landskapen som underminerats av det förflutnas fasor.