Antologin är skriven inom ramen för forskningsprogrammet Välfärdsstat, medier och modernisering. Programmet syftar till att teckna sambanden mellan utbildningsprogrammen och förändringarna i välfärds- och utbildningspolitiken. Under sent 1960- och tidigt 1970-tal riktade politiken ett nyväckt intresse mot barn och barns villkor. En rad utredningar behandlade barns livsmiljö, hälsa och uppfostran. TRU:s förskolesektor var en del av denna verksamhet och hade i uppdrag att göra program för barn och vuxna. Anne-Li Lindgren behandlar hur förskolesektorn var delaktig i att formulera och föra ut välfärdsstatens nya bild av hur framtidens barndom skulle utformas och hur den skulle förändra såväl barns som föräldrars liv. Hon visar även hur en rad experter och professionella drogs in i denna process. Kopplingen mellan program och politik är tydlig också i Ulla B Abrahamssons studie av jämställdhetsprogrammen. Abrahamsson skriver om hur program om jämställdhet blev en del av Utbildningsradions satsningar, sambanden med de politiska aktörerna inom den offentliga jämställdhetsdebatten, och sambanden med den interna kulturen inom Utbildningsradion. Eva Gullbergs text visar att utbildningsprogram om mat och hushållning från 1940-talet kunde användas av lobbygrupper med kopplingar till den sociala sektorn för att lansera politiska projekt som anknöt till statsmaktens sociala ambitioner. Thomas Dahl skriver om hur utbildningsprogram om barns risker påverkades av en frivilligorganisation som hade bildats av ett antal läkare som såg utbildningsprogrammen som en lämplig kanal för sitt budskap. Utbildningsmedierna kan vara en öppning för aktörer utanför statsmakten att påverka samhällsutvecklingen och utbildningsutbudet.