Rapport från ett kronvrak är en dokumentation som speglar ett livsöde präglat av kamp för rättvisa. Författaren Bengt Enkvist f. 1934 drabbades som fyraåring av polio som förstörde hans högra arm. Olika händelser förknippade med detta har under hans liv format honom till en sällan skådad kämpe. Han har klarat att göra allt som fullt friska personer kan göra och långt mer därtill. Vid mönstringen blev han "kronvrak", då han som handikappad inte dög i kronans tjänst. "Det var år 1945 i härliga Härjedalen, Ytterbergsbyn, byn som kallades Turkiet. Min enkla förklaring till detta smeknamn är enligt min inlevelseförmåga att turk rimmar på skurk, vilket flitigt användes av revymakare i Sveg. En liten 11-årig Turk som på rasterna lade ner det mesta av sin energi på att brottas med en betydligt större och starkare motståndare. Den som kom alltför nära oss löpte risken att bli inblandad i vår batalj, vilket en dag skulle visa sig bli något som det talades länge om. Fredens år, 1945, blev oförglömlig. Både för mig och inte minst för lärarens pojke, vars mun hoppade på sned efter en ofrivillig höger från mig. En dubbel limerick får beskriva mitt lilla skolminne: En skolgosse fanns i Turkiet som hade en höger för slagsmåleriet en haka han fann, en fullträff minsann, som ändrade minen i ansikteriet. Det var lärarens pojke, vars mun kom på sne som åskådat fajten mellan pojkar breve. Råkat komma i vägen när striden var het, fått smaka på högern, den värsta nån vet, den högern gav B i ordning, i uppförande B Den nämnde läraren var en vänlig person som gav mig det bästa råd jag någonsin fått, han sa: Du ska sluta slåss, pojke! Hans egen son återfick normalt utseende och jag återfick mina A:n i ordning och uppförande i femteklass, efter förändringen i mitt sätt att tillbringa rasterna."