Aino växer upp som äldsta barnet i en familj på landet under 1950-talet. I en värld av ljus och skuggor blir finskt teckenspråk det band som knyter familjen samman samtidigt som det skiljer dem från omvärlden. Aino är hörande och föräldrarna är döva. I samspråkandet navigerar hon och hennes småsyskon bland tecken, tal, gester och mimik. Det ryktas om atomvapenkrig, och radioapparaterna varnar om bomblarm. Berlinmuren byggs med taggtråd och det talas om att domedagen är nära. Ändå finns rädslan någon annanstans för Aino. Hur ska det gå för mamma och pappa när hon inte finns där och kan tolka längre? Världen är knappast vänlig mot människor som är annorlunda, och längtan bort spirar i Ainos bröst.I Så språkar mamma och jag följer vi Ainos resa från barndomshemmet till Åbo och vuxenlivet. Här skildras inte bara en ung kvinnas strävan efter frihet utan även den komplexa dynamiken mellan hörande och döva. I boken lyfts frågan om teckenspråkets plats och roll i en föränderlig värld.