det här författarskapet måste vara ett av de bästa och mest originella i Norden just nu. Therese Bohman, Expressen stor glädje har fyllt mig under läsningen och jag avundas dem som har den framför sig. Ingrid Elam, DN Sällskapet samlar den enastående danska prosaisten Christina Hesselholdts fyra kortromaner om Camilla och hennes krets, utgivna mellan 2008 och 2014. Hela sviten rör sig kring samma persongalleri; Camilla och hennes make Charles, vännerna, de gamla föräldrarna. Läsaren möter dem i olika faser i livet, perspektivet skiftar och någon som haft en undanskymd roll blir plötsligt huvudperson. Talet tillhör en mängd röster och monologerna som framförs är direkta, gåtfulla, lakoniska. Hesselholdt skriver om begär och konflikt i kärleksrelationen, om medelålders- och medelklassliv som till det yttre verkar välordnade men där ett existentiellt bråddjup finns strax under ytan. Det är litteratur som talar om det viktigaste, med svärta, humor, sorg och en stor generositet, och ett betydande författarskap att upptäcka. Christina Hesselholdt (f. 1962) har utgivit femton prosaböcker sedan debuten 1991. Sällskapet kom 2015 i Danmark och blev en kritikersuccé. Den översätts nu till flera språk. För romanen Vivian (2016), om fotografen Vivian Maier, var Hesselholdt nominerad till Nordiska rådets litteraturpris 2017. Formen är monologen (och vilken monolog sen! Slagfärdig! Berörande! Ekvilibristisk!) med skiftande jagberättare, oftast Camilla. Camillaböckerna kan ses som ett utforskande av det som på en gång är deras egen form och ett grundläggande mänskligt villkor: den inre monologen /…/ Det är ingenting mindre än en kärlekshandling. POLITIKEN Jag är övertygad om att den här boken kommer att förändra den danska litteraturen. INFORMATION Christina Hesselholdt skriver med en förunderlig lätthet, väl tillvaratagen i Ninni Holmqvists fina översättning, där orden dansar fram över solbelysta höjder och mörka djup. Det är en ren glädje att följa figurernas tankesprång, så sprittande eleganta och fulla av humor att allvaret drabbar först efter hand. För noga läst är detta en serie berättelser om sorg, om att vilja älska men inte kunna nå in i varandra, om längtan, om ensamhet, förlust och död. DN Ni vet när man träffar en ny person som inte liknar någon annan man känt, och som därför gör en fascinerad, på gränsen till förälskad? Så känns det att läsa danska Christina Hesselholdts Sällskapet Expressen