Sven B.F. Jansson (1906–1987), allmänt kallad Run-Janne, var en språkforskare med runor och isländska sagor som specialiteter. Genom många publikationer och framträdanden i olika sammanhang spred han sin kunskap i breda kretsar. Under 1930-talet var han svensk lektor i såväl Greifswald som Reykjavik, och 1944 disputerade han på en avhandling om isländska sagor. Han var en nära medarbetare till Elias Wessén i utgivningen av Sveriges runinskrifter och bidrog till många nummer i denna skriftserie. Efter initiativ av ett antal riksdagsledamöter fick han 1955 en personlig professur i runologi vid Vitterhetsakademien. År 1966 utnämnde till riksantikvarie. Detta innebar att han under sex år hade att vårda landets kulturminnen under en tid av snabb samhällsomvandling. Efter pensioneringen återgick han till sin runforskning. Denna bok skildrar hans innehållsrika liv som filolog, folkbildare och fornvän.