Aristoteles, Kant och Henry Sidgwick ställs ofta emot varandra, som att de företräder motsatta och oförenliga sätt att tänka på etiska frågor. Men stämmer det verkligen? Anders Hansson menar att deras teorier i grunden är väldigt lika. De utgår från liknande premisser och tillämpar snarlika metoder i sina resonemang. Skillnaderna beror framför allt på att de dragit olika slutsatser från gemensamma premisser. I och med att de är överens om grunderna så finns det utrymme att diskutera de substantiella frågorna utan att ge upp någon bärande del av de olika teorierna. Boken är inte bara en introduktion till tre viktiga etiska tänkare, utan ger också ett originellt bidrag till den moralfilosofiska diskussionen.