"Jag läser. Det är som en sjuka. Jag läser allt jag kommer över, allt jag får syn på…" Så börjar Agota Kristof den bok med elva korta berättelser som bildar hennes självbiografi. Hon skildrar sin skolgång i Ungern där pappan var lärare, en smärtsam skilsmässa från brodern, sitt dagboksskrivande, Stalinkulten, landsflykten. De första åren i Schweiz beskriver hon som en öken - utan sammanhang, utan språk, utan att kunna läsa eller skriva. Den tunna lilla boken gestaltar ett europeiskt öde och en kvinna med ovanligt stark känsla för orden.