Vid jultiden 2001 satt jag som så många gånger förr vid Astrid Lindgrens runda matrumsbord på Dalagatan 46 och drack kaffe och betade av dagens postskörd. Jag sa till henne - Tänk, nu har jag fyllt 65, nu har jag blivit folkpensionär. - Jamen från mig ska du väl ändå inte pensioneras? - Nej nej, sa jag, det blir först när döden skiljer oss åt! - Jaha du, sa Astrid, och vad tycker du jag ska göra sen då? Ska jag springa omkring här och yla av sorg? Astrid var då 94 år fyllda men sting i repliken hade hon ännu. Drygt en månad senare var hon borta.   Kerstin Kvint var bara 16 år när hon 1952 steg in genom porten till Rabén & Sjögren på Tegnergatan 28 i Stockholm. Hon började som kontorsflicka men avancerade snart till chefssekreterare och så småningom var det hon som tog hand om förlagets utlandsförsäljningar, inte minst sålde hon Astrid Lindgrens böcker med stor framgång. Och när Astrid på äldre dagar inte själv orkade med all korrespondens var det Kerstin som trädde in som hennes personliga sekreterare. Med många historier, privata foton och citat från Astrid berättas här om deras långa gemensamma arbetsliv;  resor, möten med författare och förlagsvänner. Astrid Lindgrens kvickhet och slagfärdighet känns igen i de många anekdoterna, till exempel när hon i 85-årsåldern gör succé hos det spanska förlagsfolket i Barcelona då hon med bravur framför en gammal slagdänga: I m one of the nuts in Barcelona, I plinka de plonk in Casa de bionk Innan kvällen var slut kunde alla den utantill.   Hon är tveklöst den människa som betytt mest för mig under mitt långa yrkesliv. En underbar medmänska som saknar motstycke, en räddande ängel för mig och en klippa för många! Kerstin Kvint