I alla tider har det funnits människor som levt på samhällets botten. De har behövt utstå extrema svårigheter av både social och medicinsk art – i hemlöshet och fattigdom.Det här är en berättelse om utsatthet, men också om medmänsklighet och viljan att hjälpa andra. Förre socialläkaren Jan Halldin ger en historisk redogörelse för de hemlösas situation i de tre huvudstäderna London, Paris och Stockholm under decennierna kring sekelskiftet år 1900. Genom Jack Londons, Ivar Lo-Johanssons och George Orwells klassiska reportageböcker får vi kliva in bland råttor och löss på de trånga härbärgena och de sunkiga ungkarlshotellen. Det är en insiktsfull skildring av nöd och de organisationer som växte fram för att lindra lidandet. Frälsningsarméns pionjärarbete bland utblottade människor i Londons East End och Föreningen Söderhems insatser för bostadslösa, ensamstående män i Stockholm är exempel på sådana organisationssatsningar. Hur vi behandlar människor som befinner sig i samhällets utkant avspeglar hur ett samhälle i stort fungerar. Detta gäller både för historisk tid och i nutiden. Att överleva på samhällets botten är ett välgrundat utforskande av människors överlevnadsstrategier under svåra förhållanden. Jan Halldin har under ett långt yrkesliv arbetat med utsatta människor som psykiater, socialläkare, klinikchef och överläkare inom socialmedicin på Karolinska sjukhuset.