När flickan klev in i lägenheten möttes hon inte av de fantastiska dofterna från mat och kaffe som hon annars brukade göra. Ingen radio eller musik hördes i bakgrunden. Istället möttes hon av en fullständig och obehaglig tystnad. Resväskorna stod fortfarande med öppna lock i sovrummet, orörda och utan någon packning. Det var fortfarande ljust i lägenheten, och små dammpartiklar cirkulerade i luften som i en dans.     Hon fick syn på sin min mamma, liggande mitt på vardagsrumsgolvet i endast underkläder, stilla som ett lik och flickans ben blev som fastfrusna av rädsla. Var hon död? tänkte hon. Hennes mamma, som i vanliga fall var lättväckt, låg nu alldeles stilla och omedveten om flickans beröring. Kroppen var kall, som om själen hade lämnat sin boning och färdats till en bättre plats.     Om den lilla flickans pappa inte hade lämnat familjen för att jobba utomlands, skulle det nu ha varit de två som brottats på vardagsrumsgolvet. Istället låg hennes mamma där som en liten mager valp. Flickan var sin pappas älskade ängel, som fyllde hans hjärta med mer kärlek än någon annan kunde. Utan hans närvaro skulle den lilla ängelns vingar brytas av, mer och mer för varje dag.     Idag kan hon förstå vad  som hände, men aldrig förlåta.