Danmarks betydelse för Hjalmar Söderberg och hans författarskap kan knappast överskattas. Alltsedan ungdomen fängslades han av dansk kultur, inte minst av författare som J.P. Jacobsen, Herman Bang och H.C. Andersen, och av filosofer och tänkare som Søren Kierkegaard och Georg Brandes. Denna starka kulturella tillhörighet blev under hans mer än trettio sista år också en fysisk sådan, sedan han flyttat till Danmark.Söderbergforskningen har inte tidigare framlagt en samlad bild av inflytandet från Danmark på Söderbergs författarskap, och vad gäller enskildheter i detta knappast sett den stora betydelse en författare som H.C. Andersen haft.Med sina insikter i danskt kulturliv, och genom en noggrann läsning av Söderbergs texter i dialog med danska författares verk, fyller Gunnar Syréhn nu en lucka i forskningen kring ett betydande författarskap.Syréhn framhåller särskilt hur Hjalmar Söderberg hörde hemma i det borgerliga och rättsstatliga samhället, och hur han kom att lidelsefullt engagera sig mot tidens onda krafter, framför allt nazismen. Att Söderberg även förde denna kamp genom sina religionshistoriska studier, är en viktig poäng i Syréhns framställning.Gunnar Syréhn är fil. dr och docent i litteraturvetenskap, särskilt dramaforskning, vid Uppsala universitet. Under många år var han universitetslektor i Linköping och svensk lektor vid Köpenhamns Universitet. Vid sidan av sin akademiska karriär har han verkat som skådespelare och sångare i Köpenhamn. Han har dessutom varit gymnasie- och högskolelärare och kulturjournalist. Som välmeriterad forskare har Syréhn särskilt intresserat sig för svensk litteratur, framför allt dramatik. I författarskapet kan nämnas tre böcker med Lars Forssell som centralgestalt, en om P.O. Enquists dramatik, och en om Gunnar Wennerbergs Gluntarne.