Det finns stunder där historien hänger i luften. När allt under ett ögonblick tycks sväva ljudlöst i en bubbla. Den 2 juni 1989 uppstår ett sådant ögonblick i Kremls kongressal i Moskva. Inför över 2200 deltagare begär Pulatjan Ahunov från Uzbekistan ordet för en kort ordningssfråga. Men när han börjar tala är det med svidande kritik mot fattigdom, miljöförstöring och hyckleri. Mikrofonen stängs snabbt av och han uppmanas lämna podiet. Nej, svarar han. Jag går inte ner förrän jag har fått berätta hur det är. Det här är en bok om människor som vågar berätta hur det är. Om människor som verkar för förändring och tvingas fly. Människor som inte ger upp utan fortsätter sin kamp från ett nytt hemland.