I mitt arbete som Barnombudsman i Uppsala kommun mötte jag ett stort antal barn och ungdomar som, kanske för ­första gången, vågade prata om sin stora familjehemlighet; att ­familjen inte var så lyckad som andra trodde.     Hemligheten att pappa eller mamma missbrukade, att man bråkade ­hemma, att det förekom våld ja allt det som inget barn ska ­behöva vara med om.     Henrietta Lysén lyfter fram detta, inkännande och trovärdigt eftersom det bygger på egna upplevelser. Hon belyser tydligt, utan skygglappar, hur det är att leva i en dysfunktionell familj, hur det är att leva med att hålla skenet uppe, att låtsas att allt är bra. Och; att tvingas bära på ansvaret och skulden för att familjen inte fungerar.     Att hålla allt detta inom sig är mycket plågsamt. Jag samtalade med unga flickor som var experter på att lura omvärlden genom att vara den duktiga, glada flickan. Men, som bar på en inre sorg som ingen såg men man önskade ändå att någon skulle fråga: Hur har du det? Det här är en viktig bok! Henrietta lyfter fram och visar ­betydelsen av att bryta tystnaden, du är inte ensam, det är inte ditt fel och ­framförallt; du kan ta kommandot och ­förändra. Henrietta har gjort det och då kan även du göra det! Gunnar Höistad