I dokumentärromanens form ger Anita Goldman sin engagerade och högst personliga gestaltning av de personer, den tid och de omständigheter som ledde fram till skapandet av atombomben. Hon tar oss med på en resa till Los Alamos i New Mexico, med särpräglad natur och uråldriga indianska traditioner sida vid sida med det som fortfarande är ett av världens största centrum för kärnvapenforskning. "Staden var en gång så hemlig att den inte fanns. Jag åkte dit eftersom jag fascinerades av berättelsen om den grupp av unga, attraktiva, intelligenta och internationella människor som mitt under brinnande världskrig och i allra största sekretess kom samman på en ökenplatå i sydvästra USA med uppdrag att framställa världens första atombomb. De utgjorde en idealistisk ung elit som ville bekämpa nazismen. Men vad hände när fascinationen för vetenskap och teknik gick föremoralen? Vad hände med de unga kvinnor som födde barn medan deras män arbetade med att framställa det mest dödsbringande vapnet i mänsklighetens historia? Och hur gick det sedan för Los Alamos barn? Vi är alla Los Alamos barn, vi lever med arvet från Los Alamos, vi lever i atomåldern. Vad betyder detta för vårt förhållande till naturen och till framtiden? Hur påverkas våra kroppar och våra själar av att leva under utplåningshot? Kan kärleken överleva i en värld där kärnvapenkriget alltid är på hårsmåns avstånd? Jag åkte till Los Alamos eftersom det är min övertygelse att vi måste förstå Bomben som tankesystem för att kunna avrusta vårt tänkesätt, demilitarisera vårt inre och påbörja en annan, mer livsbejakande, berättelse."