Tobias Davidsson undersöker i denna bok hur svensk offentlig fattigvård utformades, legitimerades och kritiserades i mitten av 1800-talet under industrikapitalismens utbredning. Den stora frågan var: Hur skulle man förhindra att arbetsföra fattiga sökte och fick understöd? Forskningsmaterialet utgörs av bl.a. lagstiftning, riksdagsdebatter och samtida litteratur om "fattigvårdsfrågan", vilket relateras till fattigvårdens praktik i Göteborg vid samma tid. En viktig slutsats är att såväl 2000-talets debatt om människors "utanförskap" och "bidragsberoende" som förslag till lösningar, i mångt och mycket utgår från idéer och föreställningar som var dominerande i debatten om fattigvårdsunderstöd för cirka 150 år sedan. Den understödets rationalitet som utformades på 1800-talet är nära besläktad med det tidiga 2000-talets arbetslinje, och detsamma gäller samhällets makttekniker för att disciplinera fattiga understödstagare. Tobias Davidsson är socionom och har en masterexamen i socialt arbete. Detta är hans doktorsavhandling i socialt arbete vid Göteborgs universitet.