Jag hoppar av det här, det är inte roligt längre sa Anders med blicken i golvet där vi satt i Business Class-loungen på väg till Tyskland för att promota nya skivan. Skivan som för övrigt hade tagit sex år att färdigställa och som inte hade blivit den storstilade comeback alla hade hoppats på. Rednex var ju vana vid att om de släppte nytt så var allt utom topp tre på listorna en flopp. Men det var inte så konstigt, tiden hade sprungit ifatt dem. Det var faktiskt inte kul längre. Och det var den morgonen på Arlanda som början till slutet sakta blev verklighet. Det som började med ett par meddelanden på en telefonsvarare sommaren 1994, och som tog fem vänner från Tyresö direkt till toppen i musikvärlden med allt vad det innebar med interna konflikter, rubriker i både svensk och utländsk dagspress, polisingripanden och otaliga teve-framträdanden, till att lika snabbt falla ner till botten och mödosamt ta sig tillbaka. Detta är den ocensurerade sanningen om ett av 90-talets bäst säljande svenska band: Rednex.